söndag 9 oktober 2011

Trilogi i funktionshinder

Vi har på några dagar sett tre filmer om människor med olika typer av funktionshinder.

Först var det "I rymden finns inga känslor" av Andreas Öhman. Den handlar om Simon 18 år som har Aspergers syndrom. Han bor tillsammans med sin bror Sam, den ende som egentligen förstår honom och hans behov. Delvis på grund av Simon tar det slut mellan Sam och hans tjej, och Simon ser som sin uppgift att hitta en ny passande flickvän åt sin bror. En gullig och rolig film som kanske kan ge oss en inblick i vad Aspergers kan vara. I huvudrollerna ses Bill Skarsgård, Martin Wallström och Cecilia Forss.




Nummer två var den norska filmen "Elling" i regi av Petter Naess. Den handlar om Elling (Per Christian Ellefsen) som vid 40 års ålder förlorar sin mor. Elling är socialt handikappad och har alltid bott tillsammans med, och överbeskyddats, av sin mor. Men nu blir han av de sociala myndigheterna placerad på ett hem för psykiskt sjuka. Där blir han rumskamrat med Kjell Bjarne (Sven Nordin) och så småningom blir de tvingade att flytta till en egen lägenhet! Det är inte lätt, men de lär sig tillsammans att klara av dagarna och att gå ut och träffa andra människor.
En helt fantastisk film! Både rolig och lite tragisk. Hela familjen + tonårskompis gillade den!




Och sist i raden vad det dags för "Hur många lingon finns det i världen" av Lena Koppel. Huvudpersonen i filmen är Alex, och för honom går det inte så bra. När han både är arbetslös och utslängd av flickvännen drar han till Hudiksvall för att söka lite tröst och stöd hos sin bror (som dock inte verkar överförtjust över att se honom). Han söker jobb och blir erbjuden att jobba med funktionshindrade och känner sig tvungen att tacka ja. Efter att tag inser han dock att det det finns mycket man kan göra för att göra livet lite gladare för den lilla grupp som han hjälper till att ta hand om. Och det är förstås medlemmarna i Glada Hudikteatern vi ser här! Ett riktigt härligt gäng som spelar sina roller (eller är det sig själva?) utomordentligt väl. En både sorglig och riktigt kul film med en övertygande och charmig Sverrir Gudnarsson i huvudrollen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar